Skolhistoria

Följande hände i grannbyns skola.

En av eleverna en pojke satt på skolbänken och tittade ut genom skolans fönster varvid lärarinnan frågade varför. Till svar fick fröken att han såg på en chiir (skata). Fröken tillrättavisade gossen med orden: -Det där är ingen chiir. Det är en skata!
Tillstukad mummlar eleven:-No var he konstigt! I tukkt att de var en chiir.

Enligt trovärdig uppgift är historin sann och utspelades i mitten av fyrtiotalet.

Hans-Olov Utterström Auktsjaur.

Skriv gärna en rad i gästboken!

Kommentarer
Postat av: Hans-Olov

Fripassageraren

^^^^^^^^^^^^^^^^

Ska återge vad som hände när min sambo Viola och jag jobbade med vägstakning av skogsbilvägar, vår arbetsgivare var Domänverket numera Svea skog.Vi skulle staka en väg som fick namnet Skavlidenvägen.Vad jag vill berätta om var följande.På morgonen när vi hade cirka tre kilometer kvar att åka med bil till vägstakningens början fick vi syn på en spelande tjäder och stannade bilen och jag klev ur densamme, hann inte gå många steg så kom tjädern springande och anföll. Det var en vad vi säger en spelgalen tjäder som var på stridshumör.Efter att få ta emot slag med vingar och hans näbb tog jag min tillflyckt in i bilen.Nu blev det istället bilen som fick ta emot hans aggresioner.Till saken hör att vi hade stakkäppar i skuffen vars lucka var öppen.Döm om vår förvåning när bilen startades och vi skulle åka därifrån hoppade den rackarns fågeln upp på stakkäpparna och där satt han och åkte med dom tre kilometrarna till bilvägens slut.När vi så stannade bilen hoppade tjädern ner och gick in i skogen tydligen nöjd att som fripassagerare fått åka med.

Ett annat fågelminne var när vi kolade i Järvsöstugan på våren 1951 och var på kolmilan för tillsyn hördes en riphane i närheten,och eftersom dom är kärlekskranka den årstiden började jag locka/gnöik/ och till vår förvåning kom den och satte sig på kolmilan . Där blev vistelsen inte långvarig eftersom det rök en hel del och så blev det säkert varmt för hans fötter.Efter att ha flygit ner från kolmilan så fortsatte jag att/gnöika/och han gick omkring där och undrade över sin konstiga rival.Hans-Olov Utterström.

2009-07-03 @ 19:21:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0