Kolning
Först vill jag berätta om dom olika arbetsmomenten som förekommer vid kolning.
I regel höggs kolveden i tremeters längder på hösten och lades upp i res.Givetvis användes svans och yxa. När det blev snö kördes kolveden med häst till den plats där kolningen skulle ske. Sedan var det dags för kolning som oftats skedde på våren men även höst.
Det första som gjordes var att resa knekten som grävdes ned nertill för att stå stabilt. Upptill spikades en trekant cirka 40 centimeter stor ,detta för att kunna tända milan i den uppning som uppstod. Sedan dags för vasar som lades på marken,cirka 30 centimeter tjocka ,därefter lade man rosten ovanpå vasarna, detta med klent virke.
Nu var det dags att resa kolveden till en kolmila.
Sedan kullhögs det som bestod i att man högg av dom klena stockar som var för långa. Därefter lades en granrisbädd ovan på milan, detta för att kolstybben ej skulle rinna ner.
Nu var det dags för stybbning som bestod i att block ställdes upp samt bräder mellan dessa i ring runt milan detta för att stybben skulle ligga kvar. Sedan dags att tända. Det gjordes upp en liten eld ovanpå milan som sedan släpptes ned i tändtrumman i milans mitt.
För att veta var kolningsprossen skred fram användes ett kolspett som stacks ner. Kolklubban användes med att man klubbade för att det inte skulle ryka så mycket. Ibland uppstod hål i milan detta fylldes igen med fullved som bestod av klabbar. Sedan täcktes allt över med torv och stybb. När kolmilan kolat färdigt var det dags för rivning som skedde i tre etapper. I milans bottenskikt hade blandats stybb och småkol som skiljdes med att man med skyffel slängde detta på slarkan som bestod av ett galler.Sedan lastades kolen i en kolvagn på järnvägen. Man bar upp kollådor och tippade ner i vagnen.
Nu till min rädsla på natten. Det var kolmörkt och dom nyrivna kolen skulle hållas under uppsikt. Vi bodde i ett stall och med oss fans en hund som tycktes höra något ute och jag fick första passet att se till dom nyrivna kolen. Eftersom hunden morrat en del var det kusligt att gå till dom rivna kolen. Det var kolmörkt så man fick treva sig fram. Min värsta natt som jag upplevt. Hans- Olov
Skriv gärna en rad i gästboken!
Vinterbadaren
Händelsen skedde på sjön Joddejaur när mina morbröder Ivar och Artur Utterström samt Vigert Arvidsson skulle dra upp dom stora abborrarna som brukar nappa i den sjön.
Jag gick genom isen i en vak som ej syntes, kom snabbt upp på isen igen.
Trots att vi tänt en brasa på en närbelägen holme blev jag alldeles stel i kylan.
Kommen till brasan togs alla kläder av. Jag fick låna ihop kläder som mina fiskekamrater tog av sig varefter vi tog upp fisket igen. Minnesvärd fisketur men kall som slutade lyckligt. Hans-Olov Utteström.
Skriv gärna en rad i gästboken!
Bärplockningsäventyr
Det bar sig inte bättre än att jag satte mig på en tuva med mycket bär och till min olycka var det ett getingbo just där jag satte ner rumpan.
Gissa om jag blev stungen, ja det var inte bara en getingsom fick sitt lystmäte uppfyllt utan ett antal, minns ej hur många.
När vi skulle gå hem fick jag svårigheter med att orka gå hemmåt.
Väl hemma drabbades jag av hög feber. Dagen efter var det full fart igen. Ps det blev nästan inga bär plockade den gången.
Skriv gärna en rad i gästboken!
Fisketur till Lillhundträsktjärn
Kanske sju åtta år fick jag följa med mina morbröder Ivar och Artur Utterström till en tjärn som heter Lillhundträsktjärn.
Vandringen började efter en fin skogsstig som ibland var spångad, för att bli allt mindre, för att till slut helt upphöra. Förstod ej hur dom kunde hitta dit vi skulle, tyckte det såg ut likadant bara stor gammelskog över allt.
Så småningom var vi framme. Var nog ganska trött vid det laget.
Eftersom dom burit med sig såg och yxa byggdes en flotte av torra granar.
Sedan blev det fiska av minsan.Vilka bamseaborrar som drogs upp. Ibland behövde jag hjälp att dra upp fiskarna.
Min stora lycka var att slippa bära hem fiskarna. Hade fullt upp med att gå tomhänt hemåt och följa med i deras tempo .
Ett äventyr för mig som etsats fast i mitt minne från barndomens dagar.
Myrslåttern på Långmyran
Min dotter Gerd har bett mig berätta från min barndom. Väljer att beskriva ett dygn från myrslåttern.
Kan börja med att jag följde med mormors far Lars Eklund till myren som heter Långmyran, där han dämde upp bäcken som rann längs myren, detta för att vattna upp så det skulle växa bra. Dammen revs efter någon vecka med ett verktyg som vi kallar fånigreve, som jag har i min ägo från tiden som torpare,en dyrgrip i dag.
Så till slåtterdygnet som jag vill berätta om. Vi steg upp tidigt och började vår vandring genom skogen efter en skogsstig som på vissa ställen var spångad.
Efter vad jag tyckte en evighet var vi framme vid slåttermyren.Morfar Karl mina morbröder Ivar, Artur och Erik började genast slå med liarna. Själv använde jag jag vad jag vill kalla en junior lie som morfar hade snickrat och en dito räfsa.
På liarna fanns någonting som vi kallar brekt, som var til för att samla ihop gräset till en sträng.
Min mor moster Ingrid samt mormor räfsade ihop strängen till vad vi kallar dusja, där fick höet ligga och torka tills vidare.
När det var dags för mat så ropade morfar allt det han orkade Skaffa som besvarabes av grannar på en annan myr.Efterlängtat för min del.
Eld gjordes upp varefter det stektes upp
palt. Att äta med fick jag en träpinne som morfar vässat till, och alla åt direkt ur stekpannan, minns hur gott det var.Tii dryck fick vi fil som var medhavd i en träkagge,som vi kallade filbytta.
När så höet torkat blev det ihop räfsat i högar.Där efter bar karlarna höet på axeln till höhässjan där det lades upp.
Efter en lång lång dags slit var det dags för vila och sömn. Natten tillbringades på lite hö i en lada.
Efter som man var så trött somnade jag snart.
Därefter tidig väckning till ny arbetsdag.
Till hösten trampades myren när kylan kom detta för att böra häst och höskrinda, när det skulle hämtas hem.
Olle alias, Hans-Olov
Olle polle skvåralåm
åt opp femtan bäckerlåm,
åt opp en häst, drack opp e träsk
å vart ändå inte mätt.
