Historier!

Som alla vet finns kvinnans säkra period men mannens dito är mindre omtalad eftersom den infaller bara en gång per år nämnligen till jul. Därmed följande:Kulorna hänger i granen, pungen är tom och staken står i fönstret!!!.

 

Det var en kvinnlig dvärg som klagade hos doktorn att alltid när det regnade fick hon besvär med underlivet varpå hon fick rådet att infinna sig hos nämda doktor. Hon fick löfte om att hon skulle få bryta kölista, det var bara att infinna sig på sjukhuset. När så nästa regn kom så fanns hon naturligtvis på plats hos doktorn. Hon fick sätta sig i gynstolen varpå doktorn började på höger sida. Han frågade hur det kändes. -Gudomligt, svarade hon. Därpå återgick doktorn till den vänstra sidan. Efter fullbordat verk fick den kvinnliga dvärgen så den andra frågan hur det nu kändes varvid hon svarade: Gudomligt!  Men vad har egentligen doktorn gjort för att åstadkomma denna underbara känsla? Svaret blev: -Jag har skurit av era gummistövlar tio centmeter längst upp!!!!!!!


Vadet

Ska här berätta om min moster Cicilia och drängen Albin. Jag ska berätta om vad som hände en sommardag i mitt barndomshem när man skulle till Långmyran för lieslotter. På morgonen sade drängen: ”Innan i kväll ska Du ha känt på min snopp”. Cicilia, som var en ung och vacker flicka, svarade indignerat att aldrig skulle detta ske. Drängen stod på sig och ville slå vad att detta skulle ske. Vadet kom att handla om en krona.

 

När man arbetat någon timme på Långmyran gick drängen till skogs för att göra sina behov. I skymundan gjorde han hål i fickan och hängde in sin snopp där. Efter att ha återgått till lieslåttern ställde han sig att bryna sin lie och låtsades skära sig i handen. Han ropade: ”Cicilia kom hit och ta upp min näsduk ur min ficka” varvid vadet var avgjort för den stackars unga flickan som förmodligen drog till sig handen rodnande.

 

Från den dagen körde han ofta med Cicilia vill Du känna på min snopp. Detta är berättat för mig av min morbroder och är sant. Den som återgett berättelsen är torparen Hans-Olov Utterström boende på torpet Norrvallen.


RSS 2.0