hansolovs stubbar

Lite bilder från vår resa.





Vy över Alanya från hotellrummet






Viola tittar ut över staden.






Svenska besökare i en moské






Moskén





Han med stubbarna vänder sig till Mekka





Jag och min sambo Viola. Kappadokien





Bilder från det otroligt vackra landskapet Kappadokien.









































En del nya bekantskaper knöts.




















Blå ögat, skyddet mot "Onda ögat".




Viola tittar på dukar.










Fikapaus.




Stalakitgrotta










Utsikt från borgen i Alanya










Gamla kanonkulor













17 maj i Alanya. Norge hade vunnit eurovision songcontest dagen innan
också så de firade dubbelt!

Årets utlandsresa valde vi denna gång av en speciell anledning och den var att besöka Cappadocin. Via TVn har vi för något år sedan sett ett reportage därifrån och vi blev tända att besöka denna landsdel.

Den 6 maj åkte vi bil dom 15 milen till Luleå. Planet avgick klockan 8 och efter klockan 12 landade vi Antalay. Sedan återstod 12 mils busstransport till Alanya. Framme vid hotell May-Flower ,som för övrigt var till våran storabelåtenhet, kom vi i säng vid femtiden på morgonen. Efter några timmars vila steg vi upp. Naturligtvis nyfikna var vi hammnat. Eftersom det var mörkt när vi anlände fick vi till vår belåtenhet en förnämlig utsikt från vår balkong när när vi tittade ut. Det var så at vi tilldelats rum högst upp. Ja från vår balkong syntes större delen av staden.

Sedan blev det promenad på stan, Vi råkade komma till veckans grönsaksmarknad som var hur stor som helst.Det doftade starkt från alla kryddor som var till salu. En av dagarna blev det en citytur med buss med besök på den gamla och högt belägna borgen. Vidare till en klippstensgrotta.Nästa stopp var Red Towern som var en gammal fästning och nu inrymde ett museum. Sista stoppet blev på en mattafär där visades mycket fina små och stora mattor.Vi råkade få en av tre lotter som drogs och det innebar att vi skulle få en present dagen därpå.

På morgonen därpå kom en bil och hämtade oss på hotellet för transport till nämda affär. Väl framme bjöds på det goda teet som är brukligt i detta land och sedan förevisades stort urval av mattor. När vi fått vår utlovade precent som bestod av en liten matta tackade vi så mycket och tog farväl.

Nu till det bästa som bestod av en tvådagars utflykt till Cappadocieen. Vi kom efter sextio mils bussresa till ett otroligt landskap som bestod av lämningar av en vulkan för två millioner år sedan.Skulle vilja beskriva det som enormt stora myrstackar som bestod av stelnad lava. Det bodde även människor i en del av dessa. Helt fantastiskt att något sådant finns.Vi gjorde även besök i Konja där vi gick ner i gamla grottor från korsfararnas tid. Dessa var ointagliga eftersom dom stängdes inifrån på ett finurligt sätt. Kommer aldrig att glömma Cappadocien som var som en annan värld. Med oss på resan fanns två utmärkta guider som kunde besvara det mesta.

Måste berömma middagen på hotellet i Cappadocien. Under bussresan passerades Taurusbergen där det fortfarande fanns snö i diket. Cappadocien tillhör numera ett av världsarven vilket man förstår efter det fantastiska besöket där.

I övrigt bestod dagarna av många och långa promenader med en del shopping där det bjöds på det traddionella teet som smakade bra. På vårat hotell upplevde vi pesonalen som hjälpsam och trevlig.

Sammanfattningsvis en av dom bästa resor vi gjort som vid det härlaget håller på att vara ganska många. Även roligt att komma hem efter en så lyckad resa

Tecknar globetrotterna Viola och Hans-Olov som hoppas på fler resor.

Skriv gärna en rad i gästboken

Som skolpojke i åtta-nio åldern fick jag ett par vadmalsbyckor i julklapp. Dagen efter att ha tagit på mig byxorna för första gången gick jag glad i hågen att visa julklappen för grannnen. Där bodde farbror Frans som nöp i byxorna och talade om vilken förnämlig julklapp jag fått med motiveringen att i dessa byxor kan du släppa en fis under lextion och lukten kommer ut först till rasten. Något snopen gick jag hemmåt efter vad tyckte var ett konstigt beröm.

Julklappsmotagaren/Hans-Olov.

Mitt björnmöte blev väl inte dramatiskt eftersom björnlicensen var fylld. Alltnog började det hela vid Trollberget. Väl framme släpptes hunden Nero på ett stort hygge. Efter att ha gjort mina nödiga behov syntes inte hunden. Efter att ha gått upp på toppen av Trollberget kunde jag via hundpejling ta ut en riktning mot hunden .Efter cirka en halvtimmes promenad i trång ungskog blev det två skall nära där den plats där jag befann mig. Trodde naturligtvis att älg var på gång.

Efter yttrligare en halvtimmes promenad med flera pejlingar blev det ståndskall. Nu blev jag varse att det var björn på gång. Då jag befann mig en bit upp på berget och skallet var nedanför ett stort hygge kan man säga att jag stod på första parkett. Björnen gjorde ideligen utfall mot Nero som hade all möda att akta sig, Ibland ylade hunden av vad jag förstår rädsla. Det lät nästan som han grät. Synd att man inte fick komma till skott eftersom björnlisensen var slut. Ett spännande och ett oförglömligt minne.

Älgjägaren Hans-Olov.

Mitt livs största älg fick jag fälla nära odlingsgränsen i närheten av sjön Kouellejaur. Älgen var en bamse på tjugoen taggar. Eftersom älgen aldrig vägdes vet jag ej slaktvikten på densamma. Uppskattningsvis trehundrasextio till trehundraåttio kilo. Trofen uppmättes senare till trehundratolv poäng vilket innebar guldkrona med tillhörande guldmedalj.

Upprinelsen var att man iakttagit tre andra älgar varpå en hund släpptes där man sett älgarna. Innan dess lottades om passen och jag drog lotten som var vid sjön Kouellejaur. Väl frammme behövde jag ej sitta lång stund innan älgen kom, det var ganska långt skutavstånd men allt gick bra. Min glädje var stor när taggarna räknats och jag medelade via jaktradion mmina jaktkolleger. Gissa om det fotograferades en del på platsen.

Stolt älgskytt.

En älgjakt som vi,min sambo Viola och jag, kommer att minnas tilldrog sig i Hammaråsen uppe vid odlingsgränsen. Vi var tre jägare som gick ut på morgonen plus Viola som var med mig och hunden Bamse. Efter att vi gått någon timme utan någon älgkontakt anropades vi av en av passarna som undrade om han kunde avbryta jakten eftersom han skulle hem och uträtta ett ärende. Vi svarade att vi kunde avbryta och börja gå mot bilen. Eftersom den tredje jaktkamraten lyssnat på kommunikationsradion avbröt även han. Nu bar det sig inte bättre än att Nero fick ståndskall på en sextaggare och eftersom unghunden var i början av sin jaktkarriär valde jag att skjuta.

Det var nu som problemen började. För det första så fastnade hornen i en hög stubbe där den blev hängande. Med många besvär fick vi ner älgen. Nästa elände var att jag skar mig illa i handen med kniven.Inte nog med detta så slant kniven i en sten och blev väldigt slö. Eftersom det var senhöst började mörkret falla varför vi ej vågade gå raka spåret till bilen. Vi valde att gå mot närmaste väg en omväg på tolv kilometer till bilen. Nu var det så mörkt att vi var bara metrar från bilen innan vi såg densamma.

Måste säga att Viola har min fulla beundran att hon orkade med strapatserna. Glömde berätta att vi hängde upp köttet som grovstyckats för att hämtas dagen därpå. Nu återstod tio mils bilkörning hem. Senare har Viola berättat att när vi kom till brotrappan fick hon krafter att gå uppför trappstegen eftersom telefonen ringde. Det var jaktkamraterna som ville veta varför vi blev så sena

 

Började mitt skogsarbetarliv som trettonåring. Debuten skedde i Vergujaur vid en tjärn som kallas Kaffetjärnen. Jag var tillsammans med morbröderna Ivar och Artur Utterström. Vad jag särrskilt minns var att jag skulle hämta kaffevatten så följde det en massa småkryp som liknade små mygglarver, Fick veta att dom benämdes med vattenlus.Fick rådet att slå med pannan på vattenytan och faktiskt dök dessa kryp nedåt varvid det gick att fylla kaffepannan med vatten som var ganska så mörkt men fick duga till drick och kaffevatten. Ganska läbbigt när man tänker på det men det var det enda vatten som stod till buds.
 
Som redskap användes timmmersvans och yxa. Eftersom jag inte kunde fila själv fick hjälp med sågfilandet. Det blev väl inte så värst mycket huggit för min del trots dom långa dagarna. Vi bodde i Vergujauarkojan medan huggningen pågick. På den tiden arbetade man även lördagar. Det var början på mitt liv i skogen som i huvudsak präglat mitt skogsarbetarliv som visserligen har varit tungt men trivsamt för det mästa.