Buster
Historier!
Som alla vet finns kvinnans säkra period men mannens dito är mindre omtalad eftersom den infaller bara en gång per år nämnligen till jul. Därmed följande:Kulorna hänger i granen, pungen är tom och staken står i fönstret!!!.
Det var en kvinnlig dvärg som klagade hos doktorn att alltid när det regnade fick hon besvär med underlivet varpå hon fick rådet att infinna sig hos nämda doktor. Hon fick löfte om att hon skulle få bryta kölista, det var bara att infinna sig på sjukhuset. När så nästa regn kom så fanns hon naturligtvis på plats hos doktorn. Hon fick sätta sig i gynstolen varpå doktorn började på höger sida. Han frågade hur det kändes. -Gudomligt, svarade hon. Därpå återgick doktorn till den vänstra sidan. Efter fullbordat verk fick den kvinnliga dvärgen så den andra frågan hur det nu kändes varvid hon svarade: Gudomligt! Men vad har egentligen doktorn gjort för att åstadkomma denna underbara känsla? Svaret blev: -Jag har skurit av era gummistövlar tio centmeter längst upp!!!!!!!
Vadet
Ska här berätta om min moster Cicilia och drängen Albin. Jag ska berätta om vad som hände en sommardag i mitt barndomshem när man skulle till Långmyran för lieslotter. På morgonen sade drängen: ”Innan i kväll ska Du ha känt på min snopp”. Cicilia, som var en ung och vacker flicka, svarade indignerat att aldrig skulle detta ske. Drängen stod på sig och ville slå vad att detta skulle ske. Vadet kom att handla om en krona.
När man arbetat någon timme på Långmyran gick drängen till skogs för att göra sina behov. I skymundan gjorde han hål i fickan och hängde in sin snopp där. Efter att ha återgått till lieslåttern ställde han sig att bryna sin lie och låtsades skära sig i handen. Han ropade: ”Cicilia kom hit och ta upp min näsduk ur min ficka” varvid vadet var avgjort för den stackars unga flickan som förmodligen drog till sig handen rodnande.
Från den dagen körde han ofta med Cicilia vill Du känna på min snopp. Detta är berättat för mig av min morbroder och är sant. Den som återgett berättelsen är torparen Hans-Olov Utterström boende på torpet Norrvallen.
Från TVs barndom
Det som jag nu återger tilldrog sig när tvn kom in i våra vardagshem. Jag kan berätta att följande har hänt och därför är sant.
Alltnog hände följande i en grannes hem där en gammal tant bodde med sin dotter. På den tiden fanns ingen innetoa och tanten behövde gå på dasset. Eftersom det var kallt och en bra bit till dasset så satte dottern fram en hink för ändamålet i tvrummet och tänkte vara snäll med sin mor så hon kunde titta på tvn under tiden. Då fick dotter en reprimand när hennes mor krävde att hon skulle stänga tvn åtminstone. "Så dom inte ser mig." Ja hon visste inte bättre.Jag vet att detta tilldrog sig i min hemby.
En annan historia som också är sann handlar om en äldre man som också trodde att tvn hade insyn i hans hem varför han tvättade och klädde upp sig innan han slog på tvn. Han tyckte även att när han blinkade till tvhallåan så blinkade hon tillbaka. En tredje historia som jag vill återge tilldrog sig i tvrummet där det satt många människor och en man som satt långt bak tyckte att han var skymd av dom andra och ville sitta främst så tvhallåan skulle se även honom.
Hans-Olov Utterström.
Idrottsminnen
Börjar med att berätta om vår största hockey seger. Det var 1960 när vi spelade på bortaplan mot Suddesjaur I.F. Jag spelade i kedjan med bröderna Vigert och Viktor Arvidsson. När vi skulle åka till matchen sade brödenas far:- Ni får en krona och dubbelt upp för varje mål som eran kedja gör tillsammans.
Vi vann matchen med 18/3. Därav 15 mål från vår kedja.Skämt åsido skulle det blivit i reda pengar 24576 kronor om jag räknat rätt.
Ett annat minne slår mig. Jag skulle till Jokkmokk för att delta i Vargrännarloppet. När det var dags för avfärd och jag skulle ta på mig skidskorna som låg intill elementet så var skorna bundna i röret till den samma och det var inte bara en knut utan blåknutar så länge skosnöret räkte till. Behöver väl inte säga att det var inte bara en sko som satt fast, naturligtvis båda. Den som stod för bedriften var naturligtvis dottern Gerd. Rakarns jänta.
Ett annat minnesvärt elände var när min skidkumpan Georg och jag skulle delta i Järvenloppet. Vi var väl ute i ganska god tid. Efter att ha vallat våra skidor provåkte vi, det var väl egentligen inga vallningsproblem, men hur det var så var inte glidet till belåtenhet varför vi valde att valla om skidorna. Följden blev att vi missade den gemensamma starten kanske med cirka tio minuter. Nu blev det tjurrusnig. Efter flera kilometer började vi hinna ifatt kön. Naturligtvis fick man betala den hårda utgångsfarten men ändå godtagbart slutresultat. Dessa minnen ler man åt idag när man ibland kommer ihåg dem.
Hans-Olov Utterström.
Kallast på Torpet.
Idrottsminnen.
Under min aktiva idrottstid blev det en del priser. Har följande i bokhyllan. Pokaler 24st, Medaljer 64 st, Plaketter 97st Diplom 18 st.
Har erövrat högsta valör på skidlöparmärket.Har även tilldelats märket stor grabb inom Auktsjaurs I.F. Priserna kommer mest från skidåkning, en del från tävlingsskytte samt några inom tennis och fotboll. Tecknar torparen Hans-Olov Utterström.
Undran
Går och funderar över om norska författarinnan Åsne Sejerstad skulle gifta sig med Brad Pitt vad skulle hon då heta?
En annan sak kan jag berätta. Alla kan inte kommma till himelriket men det går buss och bil till Auktsjaur. Torparn Hans-Olov.
Auktsjaurs IF Ishockey
Ska berätta om Auktsjaurs I.F när det spelades ishockey här i byn.
Året var 1958. Det hela började med att vi byggde en provisorisk bana som bestod av unitskivor som ställdes på lågkant. Marken lutade långsides varför sargen blev hög i ena änden och låg i den andra. Det var inte många som var speciellt förtrogna med en ishockeyklubba. Tidigare spelades bandy på sjöis. Alltnog anmäldes Auktsjaurs I. F. till serieishockey.Tufft kan man tycka.
Så blev då matchdebuten av i form av match mot Laisvall S.K. Det kunde väl ha börjat med en lättare uppgift eftersom Laisvall vann serien det året. Om matchen är det inte mycket att orda om eftersom vi förlorade med 16-4.
Vårt lag bestod av följande:
Sture Boman
Sture Renberg
Gilbert Eriksson
Valentin Eriksson
Vigert Arvidsson
Viktor Arvidsson
Hans-Olov Utterström
Runo Grundström
Sven-Erik Backman
Inte så många avbytare. Nu till det tuffa Det var så att vi spelade första matchen helt utan skydd med undantag för målvakt Sture Boman som stack in telefonkataloger innanför strumporna. Tufft!!!!!!!!!!.Vad som man minns mest var när seriesegrna kom till Auktsjaur vann vi med 2-1. Efter matchen yttrade en Laisvallspelare följande. "He gå för fan int åk oppa skaran"(skare som han menade). Vi blev inte sist iserien,vilket får anses som en prestation. Högerforvarden Hans-Olov Utterström.
Mera fotboll
Auktsjaur spelade sista fotbollsmatchen 1962 mot Kåtaselet. Domare Mats Edin Arvidsjaur. Auktsjaur mönstrade följande spelare.
M.V. Anders Renberg
H.B.Harl-Erik Vikström
V.B.Kennet Enoksson
H.H.B.Gunnar Stenlund
C.H.B.Karl-Erik Enoksson
V.H.B. Hans-Olov Utterström
H.I.Viktor Arvidsson
V.I.Vigert Arvidsson
H.Y.Gilbert Eriksson
C.F.Bernt Arvidsson,
V.Y.Hans-Olov Utterström
Matchen slutade med Auktsjaurseger 1-0. Målgörare Hans-Olov Utterström.
Det känns historiskt att ha gjort det sista målet som och betydde Auktsjaurseger. Under mina fotbollsår spelade jag mest vänsterhalvback.Var även lagkapten. Måste sluta med att det var ett ett tacksamt nöje att spela bakom Vigert på grund av hans bollsinne. Det var inte så noga i vilken höjd man slog passningen han var duktig att fånga upp bollen. Tecknar Hans-Olov Utterström.
FOTBOLL
Matchprotokoll vid seriematchen söndagen den 18/9 1960 klockan 1300 mot I.K.Star Abborträsk i Auktsjaur.
Domare Arne Lindström Arvidsjaur
Laguppställning:
M. V. Roland Vallström,
H.B. Karl-Erik Vikström
C.H.B. Karl-Erik Enoksson,
V.B. Leif Lundström
H.H.B. Åke johansson,
V.H.B. Robert Karlsson
H.I. Viktor Arvidsson
V.I. Vigert Arvidsson
H.Y. Mats Lundström
C,F. Bernt Arvidsson
H.Y. Hans-Olov Utterström
Halvtidsresultat: 3-O
Slutresultat 4-2. Målgörare för Auktsjaurs I-F Vigert Arvidsson 1 mål, Robert Karlsson 2 mål samt Hans-Olov Utterström 2 mål som även var lagkapten.
Ordspråk
Detta blev som ett ordspråk här i denna by efter detta Den halte.
Grisjakt
Mannen bodde i utkanten av grannbyn. När det var tid att slakta årets gris bar det sig inte bättre än att grisen kom lös och började springa i riktning mot byn. Hustrun börjar förtvivlad springa efter grisen och mannen ropar, - Låt grisfan springa till byn för han ska ändå dit.
Anledningen till mannens rop var att han visste att mågarna skulle komma och ta för sig av grisen. Mannens mågar var väl inte bekanta som dugliga arbetare direkt därför var dom duktiga att hålla sig framme hos svärföräldrarna.
En dag frågade en av mågarna svärfar vem av mågarna han tyckte sämst om? Svaret blev det är n. n. Men Du ska inte vara ängslig för Du kommer som helvetist god tvåa.
Den som skrivit detta är Torparen Hans-Olov Utterström boende på torpet Norrvallen i Auktsjaur.
Rövarhistoria.
Anledningen till överskriften är att följande historia inte kan vara sann men den berättades många gånger i min hembygd.
En gammal hedersman var ute på höstis för fiske. Med sig bar han en gammal yxa att hugga hål med för att pimpla. Det bar sig inte bättre än att yxan lossnade från skaftet och sjönk. Efter två år kom han till samma plats för sommarfiske. Efter att ha agnat kroken och kastat ut blev det napp av en liten abborre som simmade genom den borttappade yxans öga, där en gädda stod och lurpassade. Gäddan slök abborren direkt och mannen gjorde ett kraftigt ryck. Upp flög gäddan i ett träd där den träffade en tjäderhöna som föll död ner och träffade en hare som råkade ligga vid trädet. I sina dödsryckningar sparkade haren fram en koskälla som försvunnit för trettio år sedan. Trot' om ni vill.
Återgiven av Hans-Olov Utterström.
P.S. Samma man fick den största laken i Pjeskersjöns historia, Den var så stor att när mannen skulle kliva över fisken gick han ner till knäet i lejkarhålet/analöppningen.
Glömde berätta att alla ibyn Pjesker fick äta sig mätta av lakens lever.
Före detta fänrik
Som försvarsobjekt var vi tilldelade att försvara lands- och järnvägsbron över Piteå älv. Där bygdes skyttevärn och försvarsställningar.
Bild från denna sida
En gång när vi var där och övade försvar så blev vi anfallna av K4s rekryter som gjorde ett eldöverfall och drog sig därefter in i skogen. Efter en bra stund efteråt smög jag mig i den riktning dom försvunnit. Mycket riktigt fick jag se en ficklampa och viskande rekryter. Efter att ha smygit mig inpå rekryterna skrek jag med hög röst:
-Ni är omringade! Låt vapnen ligga!
Sen fick dom ställa upp sig en bit därifrån. Efter att ha samlat ihop allas vapen upptäkte de att jag var ensam. Min smala lycka var att det fanns med en stridsdomare när det upptäktes att jag var ensam. Stridsdomaren fick roligt när han upplyste om deras orutin. Gissa om det blev jobbigt att bära alla vapnen till våran förläggning där det blev glada miner. Efter någon timme släpptes våra fångar säkerligen skamsna efter ha blivit grundlurade av en enda hemvärnsman.
Efter några år blev jag så plutonchef med fänriks grad och tilldelades kpist 9 mm.
Något minnesvärt var den gången vi intagit objektet och jag ställde mig som vakt vid vägbommen när det efter en stund kommer en bil. Med riktat vapen mot bilen beordrades alla stiga ur bilen. Ut kommer militär med höga gradbetecningar. Den som förde befälet frågade var chefen för objektet fanns. Jag svarade att det var jag. Nu blev det tillrättavisning med orden: -En chef ska ej stå som vakt. Det var minsann en reprimand. Anledningen till att jag stod som vakt var att gubbarna skulle få dricka kaffe. Detta ville man inte avslöja för dessa stjärngossar med sina höga gradbeteckningar.
När jag så föll för ålderstecknet blev det avtackning med diplom, manchettknappar, slipsnål och plakett. Under tiden i hemvärnet erövrades medaljer och skyttemärken.
Före detta fänrik Utterström.
Fripassageraren
Ska återge vad som hände när min sambo Viola och jag jobbade med vägstakning av skogsbilvägar. Vår arbetsgivare var Domänverket numera Svea skog.Vi skulle staka en väg som fick namnet Skavlidenvägen.
Vad jag vill berätta om var följande. På morgonen när vi hade cirka tre kilometer kvar att åka med bil till vägstakningens början fick vi syn på en spelande tjäder. Vi stannade bilen och jag klev ur den. Hann inte gå många steg så kom tjädern springande och anföll. Det var en, som vi säger, spelgalen tjäder som var på stridshumör.
Efter att få ta emot slag med vingar och hans näbb tog jag min tillflykt in i bilen. Nu blev det istället bilen som fick ta emot hans aggressioner. Till saken hör att vi hade stakkäppar i skuffen och luckan var öppen. Döm om vår förvåning när bilen startades och vi skulle åka därifrån. Då hoppade den rackarns fågeln upp på stakkäpparna och där satt han och åkte med dom tre kilometrarna till bilvägens slut. När vi så stannade bilen hoppade tjädern ner och gick in i skogen tydligen nöjd att som fripassagerare fått åka med.
Ett annat fågelminne var när vi kolade i Järvsöstugan på våren 1951 och var på kolmilan för tillsyn. Då hördes en riphane i närheten och eftersom dom är kärlekskranka den årstiden började jag locka (gnöik)och till vår förvåning kom den och satte sig på kolmilan . Där blev vistelsen inte långvarig eftersom det rök en hel del och så blev det säkert varmt för hans fötter. Efter att ha flygit ner från kolmilan så fortsatte jag att gnöika och han gick omkring där och undrade över sin konstiga rival.
Hans-Olov Utterström.
Skriv gärna i gästboken!
Skolhistoria
En av eleverna en pojke satt på skolbänken och tittade ut genom skolans fönster varvid lärarinnan frågade varför. Till svar fick fröken att han såg på en chiir (skata). Fröken tillrättavisade gossen med orden: -Det där är ingen chiir. Det är en skata!
Tillstukad mummlar eleven:-No var he konstigt! I tukkt att de var en chiir.
Enligt trovärdig uppgift är historin sann och utspelades i mitten av fyrtiotalet.
Hans-Olov Utterström Auktsjaur.
Skriv gärna en rad i gästboken!
Forellfiske i bäck.
Vi begav oss först till Slaskusbäcken för att inleda första kvällens fiske. Som fiskeredskap användes delat bambuspö, rev och krok med metmask. Den natten fångades 87 fiskar i varierande storlek. Efter att ha sovit ut halva dagen i en kolarkoja blev det Laxtjärnbäcken där fångsten blev 680 firrar. Vad jag särskilt minns var myggen som var hur många som helst. Minns när Vigert stekte upp palt så fanns åtskilliga myggor i stekpannan. Rekord i antalet foreller.
Annorlunda fiske
Tillsammans med morbröderna Ivar och Artur begav vi oss till en sjö som heter Tjaktsjaur. Väl framme skulle det huggas en massa tjärved som skulle läggas på ljusterjärnet som sattes fast i båtens för. När det sedan blev tillräkligt mörkt var det dags att göra upp brasan på ljusterjärnet, detta för att i eldens sken blända fisken så att den kunde ljustras.
Det började otroligt bra eftersom Ivar innom 20/ 40 meter kunde, som vi säger, sticka två bamsegäddor. Artur satt vid årorna från början och sedan byttes uppgiftena efterhand. Den som satt vid årorna rodde baklänges, detta säger vi på bondskan att man "mönn".
Ja efter hand blev det fler gäddor varför det blev tunga bördor att bära hem på morgonen. Under fisket fick man då och då lägga på mer ved, varvid glöd ramlade ned och det innebar sämre sikt i vattnet. Efter ca halva natten drogs båten till en sjö i närheten där fiskafänget blev sämre. När det sedan blev gryning var det dags att avbryta för hemfärd till Rönnberg .För en ung pojke ett minne för livet.
Bilder från Turkietresan
Vy över Alanya från hotellrummet
Viola tittar ut över staden.
Svenska besökare i en moské
Moskén
Han med stubbarna vänder sig till Mekka
Jag och min sambo Viola. Kappadokien
Bilder från det otroligt vackra landskapet Kappadokien.
En del nya bekantskaper knöts.
Blå ögat, skyddet mot "Onda ögat".
Viola tittar på dukar.
Fikapaus.
Stalakitgrotta
Utsikt från borgen i Alanya
Gamla kanonkulor
17 maj i Alanya. Norge hade vunnit eurovision songcontest dagen innan
också så de firade dubbelt!
