Före detta fänrik
Som försvarsobjekt var vi tilldelade att försvara lands- och järnvägsbron över Piteå älv. Där bygdes skyttevärn och försvarsställningar.
Bild från denna sida
En gång när vi var där och övade försvar så blev vi anfallna av K4s rekryter som gjorde ett eldöverfall och drog sig därefter in i skogen. Efter en bra stund efteråt smög jag mig i den riktning dom försvunnit. Mycket riktigt fick jag se en ficklampa och viskande rekryter. Efter att ha smygit mig inpå rekryterna skrek jag med hög röst:
-Ni är omringade! Låt vapnen ligga!
Sen fick dom ställa upp sig en bit därifrån. Efter att ha samlat ihop allas vapen upptäkte de att jag var ensam. Min smala lycka var att det fanns med en stridsdomare när det upptäktes att jag var ensam. Stridsdomaren fick roligt när han upplyste om deras orutin. Gissa om det blev jobbigt att bära alla vapnen till våran förläggning där det blev glada miner. Efter någon timme släpptes våra fångar säkerligen skamsna efter ha blivit grundlurade av en enda hemvärnsman.
Efter några år blev jag så plutonchef med fänriks grad och tilldelades kpist 9 mm.
Något minnesvärt var den gången vi intagit objektet och jag ställde mig som vakt vid vägbommen när det efter en stund kommer en bil. Med riktat vapen mot bilen beordrades alla stiga ur bilen. Ut kommer militär med höga gradbetecningar. Den som förde befälet frågade var chefen för objektet fanns. Jag svarade att det var jag. Nu blev det tillrättavisning med orden: -En chef ska ej stå som vakt. Det var minsann en reprimand. Anledningen till att jag stod som vakt var att gubbarna skulle få dricka kaffe. Detta ville man inte avslöja för dessa stjärngossar med sina höga gradbeteckningar.
När jag så föll för ålderstecknet blev det avtackning med diplom, manchettknappar, slipsnål och plakett. Under tiden i hemvärnet erövrades medaljer och skyttemärken.
Före detta fänrik Utterström.
Rövarhistoria.
Anledningen till överskrifte är att följande historia inte kan vara sann, men den berättades mycket i min hembygd.En gammal hedersman var ute på höstis för fiske.Med sig bar han en gammal yxa att hugga hål med för att pimpla.Det bar sig inte bättre än att yxan släppte från skaftet och sjönk.Efter två år kom han till samma plats för sommarfiske.Efter att ha agnat kroken och kastat ut blev det napp av en liten abborre som simmmade genom den borttappade yxans öga, där en gädda stod och lurpassade.Gäddan slök abborren direkt ,varvid mannen gjorde ett kraftigt ryck.Upp flög gäddan i ett träd där den träffade en tjäderhöna som föll död ner,och träffade en hare som råkade ligga vid trädet.I sina dödsryckningar sparkade haren framm en koskälla som försvunnit för trettio år sedan,troet om ni vill.Återgiven av Hans-Olov Utterström. P.S. Samma man fick den största laken i Pjeskersjöns historia,den var så stor att när mannen skulle kliva över fisken gick han ner till knäet i lejkarhålet/analöppningen/.Den samme berättaren.
Glömde berätta att alla ibyn Pjesker fick äta sig mätta av lakens lever. D.S.
Ovan omskrivna man var bekant för sina svordomar.En dag när han stod vid vägen och pratade med en kumpan körde en bil förbi varvid kamraten frågade vad,vad var det för bil?Till svar fick han,Dö väit he var en sån där röförbannaderösaabjävel. När ordet dynamit användes blev det dynaförbannademiten.
Mannen bodde i utkanten av grannbyn.När det var tid att slakt a årets gris bar det sig inte bättre än att grisen kom lös och började springa i riktning mot byn.Hustrun börjar förtvivlad springa efter grisen, varvid mannen ropar,låt grisfan springa till byn för han ska ändå dit. Anledningen till mannens rop var att han visste att mågarna skulle komma och ta för sig av grisen. Mannens mågar var väl inte bekanta som dugliga arbetare direkt, därför var dom duktiga att hålla sig framme hos svärföräldrarna.
En dag frågade en av mågarna svärfar vem av mågarna han tyckte sämst om? Svaret blev det är n. n. Men Du ska inte vara ängslig för Du kommer som helvetist god tvåa.
Den som skrivit detta är Torparen Hans-Olov Utterström boende på torpet Norrvallen i Auktsjaur.
I bilismens barndom var det en man som efter att ha brännt en tjärdal rullade en tjärtunna till vägen i avsikt att skicka den från Auktsjaur till Arvidsjaur, men av förklariga skäl gick detta inte så bra , varvid han sade. Bråttom håva de ingerst ska de men få skeck en tjärötunn he gå int. Detta blev som ett ordspråk här i denna by efter detta Den halte.
