Turkietresan.
Årets utlandsresa valde vi denna gång av en speciell anledning och den var att besöka Cappadocin. Via TVn har vi för något år sedan sett ett reportage därifrån och vi blev tända att besöka denna landsdel.
Den 6 maj åkte vi bil dom 15 milen till Luleå. Planet avgick klockan 8 och efter klockan 12 landade vi Antalay. Sedan återstod 12 mils busstransport till Alanya. Framme vid hotell May-Flower ,som för övrigt var till våran storabelåtenhet, kom vi i säng vid femtiden på morgonen. Efter några timmars vila steg vi upp. Naturligtvis nyfikna var vi hammnat. Eftersom det var mörkt när vi anlände fick vi till vår belåtenhet en förnämlig utsikt från vår balkong när när vi tittade ut. Det var så at vi tilldelats rum högst upp. Ja från vår balkong syntes större delen av staden.
Sedan blev det promenad på stan, Vi råkade komma till veckans grönsaksmarknad som var hur stor som helst.Det doftade starkt från alla kryddor som var till salu. En av dagarna blev det en citytur med buss med besök på den gamla och högt belägna borgen. Vidare till en klippstensgrotta.Nästa stopp var Red Towern som var en gammal fästning och nu inrymde ett museum. Sista stoppet blev på en mattafär där visades mycket fina små och stora mattor.Vi råkade få en av tre lotter som drogs och det innebar att vi skulle få en present dagen därpå.
På morgonen därpå kom en bil och hämtade oss på hotellet för transport till nämda affär. Väl framme bjöds på det goda teet som är brukligt i detta land och sedan förevisades stort urval av mattor. När vi fått vår utlovade precent som bestod av en liten matta tackade vi så mycket och tog farväl.
Nu till det bästa som bestod av en tvådagars utflykt till Cappadocieen. Vi kom efter sextio mils bussresa till ett otroligt landskap som bestod av lämningar av en vulkan för två millioner år sedan.Skulle vilja beskriva det som enormt stora myrstackar som bestod av stelnad lava. Det bodde även människor i en del av dessa. Helt fantastiskt att något sådant finns.Vi gjorde även besök i Konja där vi gick ner i gamla grottor från korsfararnas tid. Dessa var ointagliga eftersom dom stängdes inifrån på ett finurligt sätt. Kommer aldrig att glömma Cappadocien som var som en annan värld. Med oss på resan fanns två utmärkta guider som kunde besvara det mesta.
Måste berömma middagen på hotellet i Cappadocien. Under bussresan passerades Taurusbergen där det fortfarande fanns snö i diket. Cappadocien tillhör numera ett av världsarven vilket man förstår efter det fantastiska besöket där.
I övrigt bestod dagarna av många och långa promenader med en del shopping där det bjöds på det traddionella teet som smakade bra. På vårat hotell upplevde vi pesonalen som hjälpsam och trevlig.
Sammanfattningsvis en av dom bästa resor vi gjort som vid det härlaget håller på att vara ganska många. Även roligt att komma hem efter en så lyckad resa
Tecknar globetrotterna Viola och Hans-Olov som hoppas på fler resor.
Skriv gärna en rad i gästboken
Julklappen
Som skolpojke i åtta-nio åldern fick jag ett par vadmalsbyckor i julklapp. Dagen efter att ha tagit på mig byxorna för första gången gick jag glad i hågen att visa julklappen för grannnen. Där bodde farbror Frans som nöp i byxorna och talade om vilken förnämlig julklapp jag fått med motiveringen att i dessa byxor kan du släppa en fis under lextion och lukten kommer ut först till rasten. Något snopen gick jag hemmåt efter vad tyckte var ett konstigt beröm.
Julklappsmotagaren/Hans-Olov.
Julklappsmotagaren/Hans-Olov.
Björnmöte.
Mitt björnmöte blev väl inte dramatiskt eftersom björnlicensen var fylld. Alltnog började det hela vid Trollberget. Väl framme släpptes hunden Nero på ett stort hygge. Efter att ha gjort mina nödiga behov syntes inte hunden. Efter att ha gått upp på toppen av Trollberget kunde jag via hundpejling ta ut en riktning mot hunden .Efter cirka en halvtimmes promenad i trång ungskog blev det två skall nära där den plats där jag befann mig. Trodde naturligtvis att älg var på gång.
Efter yttrligare en halvtimmes promenad med flera pejlingar blev det ståndskall. Nu blev jag varse att det var björn på gång. Då jag befann mig en bit upp på berget och skallet var nedanför ett stort hygge kan man säga att jag stod på första parkett. Björnen gjorde ideligen utfall mot Nero som hade all möda att akta sig, Ibland ylade hunden av vad jag förstår rädsla. Det lät nästan som han grät. Synd att man inte fick komma till skott eftersom björnlisensen var slut. Ett spännande och ett oförglömligt minne.
Älgjägaren Hans-Olov.
Älgjakt
Mitt livs största älg fick jag fälla nära odlingsgränsen i närheten av sjön Kouellejaur. Älgen var en bamse på tjugoen taggar. Eftersom älgen aldrig vägdes vet jag ej slaktvikten på densamma. Uppskattningsvis trehundrasextio till trehundraåttio kilo. Trofen uppmättes senare till trehundratolv poäng vilket innebar guldkrona med tillhörande guldmedalj.
Upprinelsen var att man iakttagit tre andra älgar varpå en hund släpptes där man sett älgarna. Innan dess lottades om passen och jag drog lotten som var vid sjön Kouellejaur. Väl frammme behövde jag ej sitta lång stund innan älgen kom, det var ganska långt skutavstånd men allt gick bra. Min glädje var stor när taggarna räknats och jag medelade via jaktradion mmina jaktkolleger. Gissa om det fotograferades en del på platsen.
Stolt älgskytt.
Upprinelsen var att man iakttagit tre andra älgar varpå en hund släpptes där man sett älgarna. Innan dess lottades om passen och jag drog lotten som var vid sjön Kouellejaur. Väl frammme behövde jag ej sitta lång stund innan älgen kom, det var ganska långt skutavstånd men allt gick bra. Min glädje var stor när taggarna räknats och jag medelade via jaktradion mmina jaktkolleger. Gissa om det fotograferades en del på platsen.
Stolt älgskytt.
Jaktäventyr.
En älgjakt som vi,min sambo Viola och jag, kommer att minnas tilldrog sig i Hammaråsen uppe vid odlingsgränsen. Vi var tre jägare som gick ut på morgonen plus Viola som var med mig och hunden Bamse. Efter att vi gått någon timme utan någon älgkontakt anropades vi av en av passarna som undrade om han kunde avbryta jakten eftersom han skulle hem och uträtta ett ärende. Vi svarade att vi kunde avbryta och börja gå mot bilen. Eftersom den tredje jaktkamraten lyssnat på kommunikationsradion avbröt även han. Nu bar det sig inte bättre än att Nero fick ståndskall på en sextaggare och eftersom unghunden var i början av sin jaktkarriär valde jag att skjuta.
Det var nu som problemen började. För det första så fastnade hornen i en hög stubbe där den blev hängande. Med många besvär fick vi ner älgen. Nästa elände var att jag skar mig illa i handen med kniven.Inte nog med detta så slant kniven i en sten och blev väldigt slö. Eftersom det var senhöst började mörkret falla varför vi ej vågade gå raka spåret till bilen. Vi valde att gå mot närmaste väg en omväg på tolv kilometer till bilen. Nu var det så mörkt att vi var bara metrar från bilen innan vi såg densamma.
Måste säga att Viola har min fulla beundran att hon orkade med strapatserna. Glömde berätta att vi hängde upp köttet som grovstyckats för att hämtas dagen därpå. Nu återstod tio mils bilkörning hem. Senare har Viola berättat att när vi kom till brotrappan fick hon krafter att gå uppför trappstegen eftersom telefonen ringde. Det var jaktkamraterna som ville veta varför vi blev så sena
Kolveds och timmerhuggaren.
Började mitt skogsarbetarliv som trettonåring. Debuten skedde i Vergujaur vid en tjärn som kallas Kaffetjärnen. Jag var tillsammans med morbröderna Ivar och Artur Utterström. Vad jag särrskilt minns var att jag skulle hämta kaffevatten så följde det en massa småkryp som liknade små mygglarver, Fick veta att dom benämdes med vattenlus.Fick rådet att slå med pannan på vattenytan och faktiskt dök dessa kryp nedåt varvid det gick att fylla kaffepannan med vatten som var ganska så mörkt men fick duga till drick och kaffevatten. Ganska läbbigt när man tänker på det men det var det enda vatten som stod till buds.
Som redskap användes timmmersvans och yxa. Eftersom jag inte kunde fila själv fick hjälp med sågfilandet. Det blev väl inte så värst mycket huggit för min del trots dom långa dagarna. Vi bodde i Vergujauarkojan medan huggningen pågick. På den tiden arbetade man även lördagar. Det var början på mitt liv i skogen som i huvudsak präglat mitt skogsarbetarliv som visserligen har varit tungt men trivsamt för det mästa.
Kolning
Ska berätta om hur mörkrädd jag var när min styvfar och jag kolade en höst vid Hästskon,en plats som ligger 5 kilometer söder Utterträsk vid järnvägen.
Först vill jag berätta om dom olika arbetsmomenten som förekommer vid kolning.
I regel höggs kolveden i tremeters längder på hösten och lades upp i res.Givetvis användes svans och yxa. När det blev snö kördes kolveden med häst till den plats där kolningen skulle ske. Sedan var det dags för kolning som oftats skedde på våren men även höst.
Det första som gjordes var att resa knekten som grävdes ned nertill för att stå stabilt. Upptill spikades en trekant cirka 40 centimeter stor ,detta för att kunna tända milan i den uppning som uppstod. Sedan dags för vasar som lades på marken,cirka 30 centimeter tjocka ,därefter lade man rosten ovanpå vasarna, detta med klent virke.
Nu var det dags att resa kolveden till en kolmila.
Sedan kullhögs det som bestod i att man högg av dom klena stockar som var för långa. Därefter lades en granrisbädd ovan på milan, detta för att kolstybben ej skulle rinna ner.
Nu var det dags för stybbning som bestod i att block ställdes upp samt bräder mellan dessa i ring runt milan detta för att stybben skulle ligga kvar. Sedan dags att tända. Det gjordes upp en liten eld ovanpå milan som sedan släpptes ned i tändtrumman i milans mitt.
För att veta var kolningsprossen skred fram användes ett kolspett som stacks ner. Kolklubban användes med att man klubbade för att det inte skulle ryka så mycket. Ibland uppstod hål i milan detta fylldes igen med fullved som bestod av klabbar. Sedan täcktes allt över med torv och stybb. När kolmilan kolat färdigt var det dags för rivning som skedde i tre etapper. I milans bottenskikt hade blandats stybb och småkol som skiljdes med att man med skyffel slängde detta på slarkan som bestod av ett galler.Sedan lastades kolen i en kolvagn på järnvägen. Man bar upp kollådor och tippade ner i vagnen.
Nu till min rädsla på natten. Det var kolmörkt och dom nyrivna kolen skulle hållas under uppsikt. Vi bodde i ett stall och med oss fans en hund som tycktes höra något ute och jag fick första passet att se till dom nyrivna kolen. Eftersom hunden morrat en del var det kusligt att gå till dom rivna kolen. Det var kolmörkt så man fick treva sig fram. Min värsta natt som jag upplevt. Hans- Olov
Skriv gärna en rad i gästboken!
Först vill jag berätta om dom olika arbetsmomenten som förekommer vid kolning.
I regel höggs kolveden i tremeters längder på hösten och lades upp i res.Givetvis användes svans och yxa. När det blev snö kördes kolveden med häst till den plats där kolningen skulle ske. Sedan var det dags för kolning som oftats skedde på våren men även höst.
Det första som gjordes var att resa knekten som grävdes ned nertill för att stå stabilt. Upptill spikades en trekant cirka 40 centimeter stor ,detta för att kunna tända milan i den uppning som uppstod. Sedan dags för vasar som lades på marken,cirka 30 centimeter tjocka ,därefter lade man rosten ovanpå vasarna, detta med klent virke.
Nu var det dags att resa kolveden till en kolmila.
Sedan kullhögs det som bestod i att man högg av dom klena stockar som var för långa. Därefter lades en granrisbädd ovan på milan, detta för att kolstybben ej skulle rinna ner.
Nu var det dags för stybbning som bestod i att block ställdes upp samt bräder mellan dessa i ring runt milan detta för att stybben skulle ligga kvar. Sedan dags att tända. Det gjordes upp en liten eld ovanpå milan som sedan släpptes ned i tändtrumman i milans mitt.
För att veta var kolningsprossen skred fram användes ett kolspett som stacks ner. Kolklubban användes med att man klubbade för att det inte skulle ryka så mycket. Ibland uppstod hål i milan detta fylldes igen med fullved som bestod av klabbar. Sedan täcktes allt över med torv och stybb. När kolmilan kolat färdigt var det dags för rivning som skedde i tre etapper. I milans bottenskikt hade blandats stybb och småkol som skiljdes med att man med skyffel slängde detta på slarkan som bestod av ett galler.Sedan lastades kolen i en kolvagn på järnvägen. Man bar upp kollådor och tippade ner i vagnen.
Nu till min rädsla på natten. Det var kolmörkt och dom nyrivna kolen skulle hållas under uppsikt. Vi bodde i ett stall och med oss fans en hund som tycktes höra något ute och jag fick första passet att se till dom nyrivna kolen. Eftersom hunden morrat en del var det kusligt att gå till dom rivna kolen. Det var kolmörkt så man fick treva sig fram. Min värsta natt som jag upplevt. Hans- Olov
Skriv gärna en rad i gästboken!
Vinterbadaren
Trodde aldrig att jag skulle drabbas av ett kallt vinterbad.
Händelsen skedde på sjön Joddejaur när mina morbröder Ivar och Artur Utterström samt Vigert Arvidsson skulle dra upp dom stora abborrarna som brukar nappa i den sjön.
Jag gick genom isen i en vak som ej syntes, kom snabbt upp på isen igen.
Trots att vi tänt en brasa på en närbelägen holme blev jag alldeles stel i kylan.
Kommen till brasan togs alla kläder av. Jag fick låna ihop kläder som mina fiskekamrater tog av sig varefter vi tog upp fisket igen. Minnesvärd fisketur men kall som slutade lyckligt. Hans-Olov Utteström.
Skriv gärna en rad i gästboken!
Händelsen skedde på sjön Joddejaur när mina morbröder Ivar och Artur Utterström samt Vigert Arvidsson skulle dra upp dom stora abborrarna som brukar nappa i den sjön.
Jag gick genom isen i en vak som ej syntes, kom snabbt upp på isen igen.
Trots att vi tänt en brasa på en närbelägen holme blev jag alldeles stel i kylan.
Kommen till brasan togs alla kläder av. Jag fick låna ihop kläder som mina fiskekamrater tog av sig varefter vi tog upp fisket igen. Minnesvärd fisketur men kall som slutade lyckligt. Hans-Olov Utteström.
Skriv gärna en rad i gästboken!
Bärplockningsäventyr
Fick följa med mor och moster Ingrid för att plocka hjortron vilket gick riktigt illa.
Det bar sig inte bättre än att jag satte mig på en tuva med mycket bär och till min olycka var det ett getingbo just där jag satte ner rumpan.
Gissa om jag blev stungen, ja det var inte bara en getingsom fick sitt lystmäte uppfyllt utan ett antal, minns ej hur många.
När vi skulle gå hem fick jag svårigheter med att orka gå hemmåt.
Väl hemma drabbades jag av hög feber. Dagen efter var det full fart igen. Ps det blev nästan inga bär plockade den gången.
Skriv gärna en rad i gästboken!
Det bar sig inte bättre än att jag satte mig på en tuva med mycket bär och till min olycka var det ett getingbo just där jag satte ner rumpan.
Gissa om jag blev stungen, ja det var inte bara en getingsom fick sitt lystmäte uppfyllt utan ett antal, minns ej hur många.
När vi skulle gå hem fick jag svårigheter med att orka gå hemmåt.
Väl hemma drabbades jag av hög feber. Dagen efter var det full fart igen. Ps det blev nästan inga bär plockade den gången.
Skriv gärna en rad i gästboken!
Fisketur till Lillhundträsktjärn
Nu bär det av på en fisketur.
Kanske sju åtta år fick jag följa med mina morbröder Ivar och Artur Utterström till en tjärn som heter Lillhundträsktjärn.
Vandringen började efter en fin skogsstig som ibland var spångad, för att bli allt mindre, för att till slut helt upphöra. Förstod ej hur dom kunde hitta dit vi skulle, tyckte det såg ut likadant bara stor gammelskog över allt.
Så småningom var vi framme. Var nog ganska trött vid det laget.
Eftersom dom burit med sig såg och yxa byggdes en flotte av torra granar.
Sedan blev det fiska av minsan.Vilka bamseaborrar som drogs upp. Ibland behövde jag hjälp att dra upp fiskarna.
Min stora lycka var att slippa bära hem fiskarna. Hade fullt upp med att gå tomhänt hemåt och följa med i deras tempo .
Ett äventyr för mig som etsats fast i mitt minne från barndomens dagar.
Kanske sju åtta år fick jag följa med mina morbröder Ivar och Artur Utterström till en tjärn som heter Lillhundträsktjärn.
Vandringen började efter en fin skogsstig som ibland var spångad, för att bli allt mindre, för att till slut helt upphöra. Förstod ej hur dom kunde hitta dit vi skulle, tyckte det såg ut likadant bara stor gammelskog över allt.
Så småningom var vi framme. Var nog ganska trött vid det laget.
Eftersom dom burit med sig såg och yxa byggdes en flotte av torra granar.
Sedan blev det fiska av minsan.Vilka bamseaborrar som drogs upp. Ibland behövde jag hjälp att dra upp fiskarna.
Min stora lycka var att slippa bära hem fiskarna. Hade fullt upp med att gå tomhänt hemåt och följa med i deras tempo .
Ett äventyr för mig som etsats fast i mitt minne från barndomens dagar.
Myrslåttern på Långmyran
Min dotter Gerd har bett mig berätta från min barndom. Väljer att beskriva ett dygn från myrslåttern.
Kan börja med att jag följde med mormors far Lars Eklund till myren som heter Långmyran, där han dämde upp bäcken som rann längs myren, detta för att vattna upp så det skulle växa bra. Dammen revs efter någon vecka med ett verktyg som vi kallar fånigreve, som jag har i min ägo från tiden som torpare,en dyrgrip i dag.
Så till slåtterdygnet som jag vill berätta om. Vi steg upp tidigt och började vår vandring genom skogen efter en skogsstig som på vissa ställen var spångad.
Efter vad jag tyckte en evighet var vi framme vid slåttermyren.Morfar Karl mina morbröder Ivar, Artur och Erik började genast slå med liarna. Själv använde jag jag vad jag vill kalla en junior lie som morfar hade snickrat och en dito räfsa.
På liarna fanns någonting som vi kallar brekt, som var til för att samla ihop gräset till en sträng.
Min mor moster Ingrid samt mormor räfsade ihop strängen till vad vi kallar dusja, där fick höet ligga och torka tills vidare.
När det var dags för mat så ropade morfar allt det han orkade Skaffa som besvarabes av grannar på en annan myr.Efterlängtat för min del.
Eld gjordes upp varefter det stektes upp
palt. Att äta med fick jag en träpinne som morfar vässat till, och alla åt direkt ur stekpannan, minns hur gott det var.Tii dryck fick vi fil som var medhavd i en träkagge,som vi kallade filbytta.
När så höet torkat blev det ihop räfsat i högar.Där efter bar karlarna höet på axeln till höhässjan där det lades upp.
Efter en lång lång dags slit var det dags för vila och sömn. Natten tillbringades på lite hö i en lada.
Efter som man var så trött somnade jag snart.
Därefter tidig väckning till ny arbetsdag.
Till hösten trampades myren när kylan kom detta för att böra häst och höskrinda, när det skulle hämtas hem.
Olle alias, Hans-Olov
När jag var liten kallades jag ofta för Olle varför jag ofta fick höra följande ramsa.
Olle polle skvåralåm
åt opp femtan bäckerlåm,
åt opp en häst, drack opp e träsk
å vart ändå inte mätt.
Olle polle skvåralåm
åt opp femtan bäckerlåm,
åt opp en häst, drack opp e träsk
å vart ändå inte mätt.
Mormor Dagmar i Rönnberg
Ska skriva ner en visa som min mormor Dagmar Utterström i Rönnberg lärde mig som liten och den lyder följande på bondska.
"Lasse Bergen Lasse Bergen spela djettren oppet bron
a Lasse-Maja Lasse-Maja hon tjårt nedem ållihop.
Hejna var en onnerli dåns
ållri komma ve såms
sejna djera sejna djera ve jåmt."
Jag har sjungit in denna visa på kommunalhuset i Arvidsjaur där den finns arkiverad.
Hans-Olov Utterström
Skriv gärna en rad i gästboken!
"Lasse Bergen Lasse Bergen spela djettren oppet bron
a Lasse-Maja Lasse-Maja hon tjårt nedem ållihop.
Hejna var en onnerli dåns
ållri komma ve såms
sejna djera sejna djera ve jåmt."
Jag har sjungit in denna visa på kommunalhuset i Arvidsjaur där den finns arkiverad.
Hans-Olov Utterström
Skriv gärna en rad i gästboken!
Sädesärlan är här.
I dag den 25 april trippar sädesärlan nedanför brotrappan. Rekordtidig observation.Det är full fart på fågelsång av sommarfåglar som kommit hittills. Kanske hopp om vår.
Gästbok
Skriv gärna en rad i gästboken!
Jubileum
I dag är det 30 år sedan jag och Viola träffades.
Efter att ha gått 3 kilometer tillsammans med hunden Nero går vi till sängs. Jubileumsfirande spar vi till Turkietresan den sjätte maj.
Nog för i dag.//Han med stubbarna.
Händelser i mitt liv
Jag föddes på bb i Arvidsjaur 23 augusti 1935. Har växt upp i storfamilj Rönnberg. Förutom min mor fanns, mormor Dagmar, morfar Karl, moster Ingrid, morbröderna Ivar, Artur, Erik samt mormors far Lars Eklund. Inte konstigt att man uppmärksammades och blev bortskämd.
Har arbetat som kolare, skogshuggare och även lite timmerflottning. Med kolning i Hästskon, Sarvasjaur, Järvsöstgan tillsammans med styvfar Ingvar Arvidsson. Sista kolningen blev i Slaskusbäcken tillsammans med morbröderna Artur och Ivar. Årtalet var 1958. Skogsarbet har ihuvudsak skett hos Domänverket, har uppmärksammats med 30 års bemärkelse. 1949 gifte sig min mor med Ingvar Arvidsson i Utterträsk varvid jag tvingades följa med om än motvilligt.
Där mötte jag Evy som skulle bli mor til mina underbara barn Gerd, Lise-Lott, och Stefan, som inte längre finns i livet, stor tragedi. Vi saknar alla Stefan. 1961 flyttade vi tiil ett torp i Auktsjaur, där hade vi kreatur i några år. Vi gick skilda vägar 1974. År 1978 mötte jag Viola Lantto som är barnfödd i Nordingrå. Första dansen i Sunderby loge skedde till Chnson D amoure, låten har blivit vår melodi genom åren. Viola har döttrarna Anette och Yvonne. Violas barnbarn heter Erika, Nils och Jenny Lee. Mina barnbarn är Gerds barn som heter Stina, född 88, Oskar 90 och Markus född 99. Lottas barn är Robin född 93, Maja 2000. Lottas mellanbarn dog i en obotlig sjukdom i späd ålder.
Har idrottat en hel del, spelat fotboll för Auktsjaurs I F där jag var lagkapten och spelade centerhalv, sista året blev i I.F.K. Arvidsjaur. Spelade ishockey i Auktsjaurs I.f. Tävlingsskjutit flera år inom älgsytte. Har åkt skidskytte S M 2 gånger. Det har blivit ca. 80 långlopp bland dessa 11 Vargrännalopp,10 nordensköldslopp, 12 andörjan, 11 silverlopp, 5 björnrännet och ett antal stafetter med vinster och många flera lopp.
Mina fritidsintressen, förutom allt idrottande, är fiske och jakt. Är inne på fjärde generationen Hälleforshundar. Den första hette Bamse som har många arvingar. Hans namn finns på 187 ställen i Hälleforsregistret. Har skjutit 46 älgar den största på 21 taggar och är uppmätt till 312 poäng, vilket ger guldmedalj. För Bamse fälldes 17 älgar.
Min skogsarbetarbana börjades med yxa och svans, därefter motorsågen i mitten av 50 talet. Den 31 oktober 1973 högg jag 308 träd, därav 303 tallar och 5 st. granar. Under samma månad högg jag 206 träd igenomsnitt per dag. Min far Helmfrid Renberg från Näverliden levde aldrig tillsammans med mor, varför jag har syskonen Ebon, Berit, Ann-Sofi och Karl-Erik på fars sida och Kristina och Ingmar på mammas sida.
Jag gjorde miltärtjänst som skyttesoldat på i 19 i Boden. Har fått utmärkelse för tjugofem år inom hemvärnet där jag verkat som gruppchef och plutonchef i form av fänrik.
Overkligt
dagen efter min nyöppnade blogg känns lite overklig men roligt i alla fall. Nu är de bara 32 dagar kvar till resan som vi ska göra.Det blir till Alanya i Turkiet.Där vi ska stanna i två veckor, under vistelsen där ska vi göra en två dagars utflykt till Cappadokkin,Det är något vi ser som resans höjdare.
Hans-Olov Välkommen till min blogg!
Trodde aldrig jag skulle komma så här långt att få en egen hemmsida. Nu är jag där med hjälp av dottern Gerd
Kourparstugan
Det känns speciellt roligt att ha en bild som är hämtad från Arvidsjaurs kommuns bildarkiv ,och anledningen är att jag själv tagit densamma. Kortet togs i slutet på femtiotalet. I Denna byggnad övernattade vi under älgjakt. Kortet är från Kouerpar, och ska förhoppningsvis pryda min hemsida.
