hansolovs stubbar

Behöver stubbar att sitta på när jag jagar!

Mormor Dagmar i Rönnberg

När jag var liten kallades jag ofta för Olle varför jag ofta fick höra följande ramsa.

Olle polle skvåralåm åt opp femtan bäckerlåm, åt opp en häst, drack opp e träsk å vart ändå inte mätt. H-O.

Min dotter Gerd har bett mig berätta från min barndom. Väljer att beskriva ett dygn från myrslåttern.

Kan börja med att jag följde med mormors far Lars Eklund till myren som heter Långmyran, där han dämde upp bäcken som rann längs myren, detta för att vattna upp så det skulle växa bra. Dammen revs efter någon vecka med ett verktyg som vi kallar fånigreve, som jag har i min ägo från tiden som torpare,en dyrgrip i dag.

Så till slåtterdygnet som jag vill berätta om. Vi steg upp tidigt och började vår vandring genom skogen efter en skogsstig som på vissa ställen var spångad.

Efter vad jag tyckte en evighet var vi framme vid slåttermyren.Morfar Karl mina morbröder Ivar, Artur och Erik började genast slå med liarna.

Själv använde jag jag vad jag vill kalla en junior lie som morfar hade snickrat och en dito räfsa.

På liarna fanns någonting som vi kallar brekt, som var til för att samla ihop gräset till en sträng.



Min mor moster Ingrid samt mormor räfsade ihop strängen till vad vi kallar dusja, där fick höet ligga och torka tills vidare.

När det var dags för mat så ropade morfar allt det han orkade Skaffa som besvarabes av grannar på en annan myr.Efterlängtat för min del.

Eld gjordes upp varefter det stektes upp

palt. Att äta med fick jag en träpinne som morfar vässat till, och alla åt direkt ur stekpannan, minns hur gott det var.Tii dryck fick vi fil som var medhavd i en träkagge,som vi kallade filbytta.

När så höet torkat blev det ihop räfsat i högar.Där efter bar karlarna höet på axeln till höhässjan där det lades upp.



Efter en lång lång dags slit var det dags för vila och sömn. Natten tillbringades på lite hö i en lada.

Efter som man var så trött somnade jag snart.

Därefter tidig väckning till ny arbetsdag.



Till hösten trampades myren när kylan kom detta för att böra häst och höskrinda, när det skulle hämtas hem.

Nu bär det av på en fisketur.

Kanske sju åtta år fick jag följa med mina morbröder Ivar och Artur Utterström till en tjärn som heter Lillhundträsktjärn.



Vandringen började efter en fin skogsstig som ibland var spångad, för att bli allt mindre, för att till slut helt upphöra. Förstod ej hur dom kunde hitta dit vi skulle,tyckte det såg ut likadant bara stor gammelskog över allt.

Så småningom var vi framme, var nog ganska trött vid det laget.

Eftersom dom burit med sig såg och yxa byggdes en flotte av torra granar.



Sedan blev det fiska av minsan.Vilka bamseaborrar som drogs upp. Ibland behövde jag hjälp att dra upp fiskarna.

Min stora lycka var att slippa bära hem fiskarna. Hade fullt upp med att gå tomhänt hemåt och följa med i deras tempo

Ett äventyr för mig som etsats fast i mitt minne från barndomens dagar.

Bärplockningsäventyr.



Fick följa med mor och moster Ingrid för att plocka hjortron,vilket gick riktigt illa.



Det bar sig inte bättre än att jag satte mig på en tuva med mycket bär och till min olycka var det ett getingbo just där jag satte ner rumpan.



Gissa om jag blev stungen,ja det var inte bara en getingsom fick sitt lystmäte uppfyllt,utan ett antal minns ej hur många.



När vi skulle gå hem fick jag svårigheter med att orka gå hemmåt.

Väl hemma drabbades jag av hög feber.Dagen efter var det full fart igen.Ps det blev nästan inga bär plockade den gången. D.S. H-O.

Annorlunda fiske.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Det jag ska återge tilldrog sig omkring 1945 sålunda var jag i ca tioårsåldern.Och händelsen bestod av ljusterfiske.Tillsammans med morbröderna Ivar och Artur begav vi oss till en sjö som heter Tjaktsjaur.Väl framme skulle det huggas en massa tjärved som skulle läggas på ljusterjärnet som sattes fast i båtens för.När det sedan blev tillräkligt mörkt var det dags att göra upp brasan på ljusterjärnet, detta för att i eldens sken blända fisken så att den kunde ljustras. Det började otroligt bra eftersom Ivar innom 20/ 40 meter kunde som vi säger kunde sticka två bamsegäddor.Artur satt vid årorna från början och sedan byttes uppgiftar efterhand. Den som satt vid årorna rodde baklänges,detta säger vi på bondskan att man mönn.Ja efter hand blev det fler gäddor varför det blev tunga bördor att bära hem på morgonen. Under fisket fick man då och då lägga på mer ved, varvid glöd ramlade ned och det innebar sämre sikt i vattnet.Efter ca halva natten drogs båten till en sjö i närheten där fiskafänget blev sämre.När det sedan blev gryning var det dags att avbryta för hemfärd till Rönngerg.För en ung pojke ett minne för livet.