Myrslåttern på Långmyran
Min dotter Gerd har bett mig berätta från min barndom. Väljer att beskriva ett dygn från myrslåttern.
Kan börja med att jag följde med mormors far Lars Eklund till myren som heter Långmyran, där han dämde upp bäcken som rann längs myren, detta för att vattna upp så det skulle växa bra. Dammen revs efter någon vecka med ett verktyg som vi kallar fånigreve, som jag har i min ägo från tiden som torpare,en dyrgrip i dag.
Så till slåtterdygnet som jag vill berätta om. Vi steg upp tidigt och började vår vandring genom skogen efter en skogsstig som på vissa ställen var spångad.
Efter vad jag tyckte en evighet var vi framme vid slåttermyren.Morfar Karl mina morbröder Ivar, Artur och Erik började genast slå med liarna. Själv använde jag jag vad jag vill kalla en junior lie som morfar hade snickrat och en dito räfsa.
På liarna fanns någonting som vi kallar brekt, som var til för att samla ihop gräset till en sträng.
Min mor moster Ingrid samt mormor räfsade ihop strängen till vad vi kallar dusja, där fick höet ligga och torka tills vidare.
När det var dags för mat så ropade morfar allt det han orkade Skaffa som besvarabes av grannar på en annan myr.Efterlängtat för min del.
Eld gjordes upp varefter det stektes upp
palt. Att äta med fick jag en träpinne som morfar vässat till, och alla åt direkt ur stekpannan, minns hur gott det var.Tii dryck fick vi fil som var medhavd i en träkagge,som vi kallade filbytta.
När så höet torkat blev det ihop räfsat i högar.Där efter bar karlarna höet på axeln till höhässjan där det lades upp.
Efter en lång lång dags slit var det dags för vila och sömn. Natten tillbringades på lite hö i en lada.
Efter som man var så trött somnade jag snart.
Därefter tidig väckning till ny arbetsdag.
Till hösten trampades myren när kylan kom detta för att böra häst och höskrinda, när det skulle hämtas hem.
