hansolovs stubbar

En älgjakt som vi,min sambo Viola och jag, kommer att minnas tilldrog sig i Hammaråsen uppe vid odlingsgränsen. Vi var tre jägare som gick ut på morgonen plus Viola som var med mig och hunden Bamse. Efter att vi gått någon timme utan någon älgkontakt anropades vi av en av passarna som undrade om han kunde avbryta jakten eftersom han skulle hem och uträtta ett ärende. Vi svarade att vi kunde avbryta och börja gå mot bilen. Eftersom den tredje jaktkamraten lyssnat på kommunikationsradion avbröt även han. Nu bar det sig inte bättre än att Nero fick ståndskall på en sextaggare och eftersom unghunden var i början av sin jaktkarriär valde jag att skjuta.

Det var nu som problemen började. För det första så fastnade hornen i en hög stubbe där den blev hängande. Med många besvär fick vi ner älgen. Nästa elände var att jag skar mig illa i handen med kniven.Inte nog med detta så slant kniven i en sten och blev väldigt slö. Eftersom det var senhöst började mörkret falla varför vi ej vågade gå raka spåret till bilen. Vi valde att gå mot närmaste väg en omväg på tolv kilometer till bilen. Nu var det så mörkt att vi var bara metrar från bilen innan vi såg densamma.

Måste säga att Viola har min fulla beundran att hon orkade med strapatserna. Glömde berätta att vi hängde upp köttet som grovstyckats för att hämtas dagen därpå. Nu återstod tio mils bilkörning hem. Senare har Viola berättat att när vi kom till brotrappan fick hon krafter att gå uppför trappstegen eftersom telefonen ringde. Det var jaktkamraterna som ville veta varför vi blev så sena