Vinterbadaren
Händelsen skedde på sjön Joddejaur när mina morbröder Ivar och Artur Utterström samt Vigert Arvidsson skulle dra upp dom stora abborrarna som brukar nappa i den sjön.
Jag gick genom isen i en vak som ej syntes, kom snabbt upp på isen igen.
Trots att vi tänt en brasa på en närbelägen holme blev jag alldeles stel i kylan.
Kommen till brasan togs alla kläder av. Jag fick låna ihop kläder som mina fiskekamrater tog av sig varefter vi tog upp fisket igen. Minnesvärd fisketur men kall som slutade lyckligt. Hans-Olov Utteström.
Skriv gärna en rad i gästboken!
Kolning.
.
Ska berätta om hur mörkrädd jag var när min styvfar och jag kolade en höst vid Hästskon,en plats som ligger 5 kilometer söder Utterträsk vid järnvägen.
Men först vill jag berätta om dom olika arbetsmomenten som förekommer vid kolning.
Iregel höggs kolveden i tremeters längder på hösten och lades upp i res.Givetvis användes svans och yxa.När det blev snö kördes kolveden med häst till den plats där kolningen skulle ske.Sedan var det dags för kolning som oftats skedde på våren, men även höst.
Det första som gjordes var att resa knekten somgrävdes ned nertill för att stå stabilt,upptill spikades en trekant cirka 40 sentimeter stor ,detta för att kunna tända milan i den uppning som uppstod-Sedan dags för vasar som lades på marken,cirka 30 centimeter tjocka ,därefter lade man rosten ovanpå vasarna, detta med klent virke.Nu var det dags att resa kolveden till en kolmila.
Sedan kullhögs det som bestod i att man högg av dom klena stockar somvar för långa.Därefter lades en granrisbädd ovan på milan, detta för att kolstybben ej skulle rinna ner.
Nu var det dags för stybbning,som bestod i att block ställdes upp samt bräder mellan dessa i ring runt milan detta för att stybben skulle ligga kvar,sedan dags att tända. Det gjordes upp en liten eld ovanpå milan som sedan släpptes ned i tändtrumman i milans mitt.
För att veta var kolningsprossen skred fram användes ett kolspett som staks ner.Kolklubban användes med att man klubbade för att det inte skulle ryka så mycket.Ibland uppstod hål i milan detta fylldes igen med fullved som bestod av klabbar, sedan täcktes allt över med torv och stybb.När kolmilan kolat färdigt var det dags för rivning som skedde i tre etapper.I milans bottenskikt hade blandats stybb och småkol som skilldes med att man med skyffel slängde detta på slarkan som bestod av ett galler.Sedan lastades kolen i en kolvagn på järnvägen,man bar upp kollådor och tippade ner i vagnen.
Nu till min rädsla på natten,det var kolmörkt och dom nyrivna kolen skulle hållas under uppsikt vi bodde i ett stall och med oss fans en hund som tyktes höra något ute och jag fick första passet att se till dom nyrivna kolen, eftersom hunden morrat en del var det kusligt att gå till dom rivna kolen. Det var kolmörkt så man fick treva sig fram, min värsta natt som jag upplevt. Hans- Olov.
de
